Oj, vad inaktiva vi har varit idag. Trenden måste brytas av någon. MIG. Jag sitter på mitt rum och lyssnar på Hello Saferide. Det gjorde jag i somras också. Satt på mitt rum och lyssnade på Hello Saferide. Sedan dess har jag nog inte gjort det. Jag blir glad av Annika. Hon gör mig glad. Jag fick nästan lite svindel när jag hörde första tonerna, precis när jag startat skivan. Liksom, den stod längst bak, alltså kan jag inte ha lyssnat på den på länge. Väldigt länge. Nej, för nu känns det som om det är sommar och jag vill bara gå ut och hoppa runt i skymningsljuset hela kvällen. Men det kan jag inte, för solen gick ned för flera timmar sedan och imorgon ska jag till skolan.

Alltså jag hatar det här. Varför blir man så deppig? Alla pratar om att man blir ledsen på hösten. Jag älskar hösten. Men januari-februari är fan det värsta som finns. Någon som är med på att springa till Arlanda, hoppa på nästa plan och se vart vi kommer? Vad som helst måste vara bättre än det här.

Annars kan ni ju få skicka mig ett brev som får mig att le. Det funkar också.