Jag sitter i fönstret (igen) med två par strumpor och en kofta och allt. Jättefint. Himlen är mörkt brunlila men håller på att bli ljusare. Det läskiga gröna hej-vi-är-utomjordingar-ljuset från grannens bakgård slocknade just och det kommer ett stort moln av rök upplyst av datorskärmen varje gång jag tar ett andetag.
Livet är underbart. Fastän det hade vart lite bättre om det inte hade varit så nedrans kallt. Jag tror jag kommer trivas i fönstret så mycket bättre i sommar till exempel. Det bra är att jag sitter på fönsterbrädet och under det är det ett element, så rumpan blir varm och gosig iallafall. och nu borde jag sluta skriva för fingrarna domnar. Varför är det så himla mysigt här även om jag sitter och fryser och skakar? Och det viktigaste av allt; varför går solen upp på andra sidan huset?